Superslut sitter jag här i sängen nu efter ett pass med Aquapower. Skulle som vanlig ha varit Aquazumba idag men de bytte ut det till power, och inte mig emot. 3 st var vi på passet. Hade ju varit roligare om man var fler, men samtidigt skönt att vi var så få då man får lite mer hjälp om man gör fel och man slipper stöta ihop med nån annan. Vattnet blir ju ganska strömt så jag for mest åt höger idag. Fick kämpa mig tillbaka för att inte fara in i linan eller i kvinnan bredvid mig. =)
Passet bestod av en massa övningar: Twista med benen, skriva en åtta med benen och sen sparka, gräva sig fram i vattnet utan ben, hoppa över en pinne osv osv. Jag körde på som satan så jag var helt slut efter halva passet. Lyckades även andas in vatten, och det var ju inte det skönaste kan jag säga! Höll på med en övning som gjorde att det blev lite vågor runt mig, och kollade på lite annat runt omkring. Helt plötsligt kommer en våg som jag inte var med på och blöter ner min näsa och hals. *host host host* Huvva! Jag är väldigt van vid vatten, men inte när det kommer fel i näsan.
Det var så skönt att få träna igenom kroppen och vara slut. Man känner sig så bra efteråt! Enda problemet nu då är att jag blev lite för trött så jag vet inte om jag orkar se hela DH avsnittet. Jag lär väl somna som vanligt. Men det gör inget! För jag har jobbat som en galning idag och kört ett hårt träningspass.
Nu ska jag fortsätta dricka min goda Loka Melon Citron och försöka hålla mig vaken =)
/Bubbel bubbel bubbel
3 apr. 2012
1 apr. 2012
Dag 83
Idag är det söndag. Jag gillar söndagar. Det är nog den enda dagen som jag verkligen känner mig utvilad, den känns lång och jag får göra det jag vill; tvätta och städa. Nu städade vi i veckan, så idag kan jag egentligen bara sitta i soffan och ta det lugnt. Och jag tror faktiskt att det är det jag ska göra idag. Helgen har annars varit hektisk, för att inte tala om veckan. J fyllde år i torsdags, och jag har haft noll inspiration om vad han skulle få i födelsedagspresent, men det löste sig tillslut:
Nu du grabben får du hjälp i köket,
så du själv slipper fixa stöket.
Här är något Du behöver,
bänken hindras svämma över.
Spara dina krafter ibland,
rengör inte gaffeln för hand.
Bara att ladda och köra,
resten får apparaten göra.
Jag har nog inte sett J så glad på länge! "Men jaaa!!!!!!!! Åh vad jag har längtat efter den här dagen!! Fan va kung!!!!" Det är sånna gånger man blir glad över att ge bort en present. Men den är inte bara från mig, utan från min familj och J´s familj.
I tisdags var jag på stan och skulle kolla på en present till J. Såg i tidningen på morgonen att de hade 25 års jubileum på Stadium, så då tänkte jag även passa på att kolla på ett par skor. Inneskor har jag redan som jag gillar, men jag tänkte mer på ett par promenad- och löparskor. Springa är ju inte något jag gillar, men det kan vara för att jag har haft dåliga skor, dålig kondition och inte någon teknik. Men alla som springer säger ju att det är så skönt och att man måste ge det några gånger så jag får väl prova det då.
Jag gick i alla fall på Stadium, och det var rätt mycket folk där och ingen personal ledig. Provade några skor, men ingen föll mig direkt i smaken plus att det är väldigt mycket rosa. För nån som inte är så vältränad så vill man kanske inte ha ett par knallrosa skor som säger " Hej, jag är inte tränad, men jag köper snygga skor för att visa att jag faktiskt ska träna och visa mig duktig" Nej, det är inget för mig. Diskret och sköna ska det vara. Medans jag stod där och provade skor, så hittade jag i alla fall ett par som jag gillade och inte för dyra. Men eftersom det inte fanns någon personal ledig så fick jag vänta en stund på hjälp. Lyssnade på några som hjälpte några kunder och valde ut en kille som jag tyckte verkade kunna mycket om hur man går och springer. Han hjälpte en annan tjej med löparskor, men jag smög mig in i samtalet, så tillslut hjälpte han oss båda samtidigt. Jag och tjejen pratade några ord med varann också så jag tror inte att hon tyckte att jag "stal" honom ifrån henne. Jag frågade om de skorna jag hade på mig, om de var bra för promenad och löpning. Han frågade då om jag pronerade mycket. Inget ord jag hört förut, men det är, tror jag, efter att ha läst på nätet och efter att han förklarat och visat på den andra tjejen, när man lutar inåt med fötterna. Och det gör jag väldigt mycket. Så han sa att jag inte skulle ha dom skorna jag hade på mig, utan tog fram ett par andra åt mig. Tog på mig dom och de var väldigt sköna! Kändes nästan som om jag gungade fram. Sen kollade jag priset, 1499 kr ordinarie pris. 1299 kr om man var medlem. Kändes ju sådär att betala så mycket pengar för ett par skor så jag ringde J för lite råd och bestämde mig sen för att köpa dom. Jag tänkte att om jag nu ska ut och gå/springa som jag nu vill göra så är det bättre att lägga pengar på ett par riktigt bra skor, istället för billiga som jag förstör fötter och ben med. Och när jag väl köpt dom så kan jag inte säga att jag kände dåligt samvete för att dom var så dyr. Jag känner istället att jag längtar efter att få gå ut i dom! Nu har det tyvärr kommit mycket snö, så jag hoppas att den har försvunnit i veckan.
Här är skorna jag köpte: NIKE ZOOM STRUCT 15 W
Förutom att det är en härlig söndag, så är det en väldigt bra dag! Folk har frågat mig om jag har gått ner nåt i vikt och om jag känner att kläderna sitter mer löst. Nej, har jag sagt. Men jag har inte vägt mig riktigt, bara lite snabbt vissa dagar olika tider och den visar så olika hela tiden så jag har inte brytt mig om den vågen. Men jag har inte mätt mig, för att jag tycker att jag inte har gått ner nåt. Fast ser jag mig själv i spegeln så tycker jag ändå att ansiktet är mindre. Jag känner mig inte lika stor, kläderna känns som dom sitter bättre, men jag tror att det är en psykisk sak, inte en fysisk. Som jag skrev tidigare så känner jag mig även piggare. Jag känner mig rakare i ryggen, bättre i axlarna, mer sprallig, mer WOW!!! (vet inte hur jag ska förklara det men ni förstår nog). Det är svårt att förklara här hur jag känner, men typ att jag inte har gått ner i vikt och det känns skit, samtidigt som jag tycker att nåt händer ju och det känns bra.
Men. MEN idag tänkte jag att nu kollar jag mina mått. Hittade ett papper som jag hade skrivit ner mina mått och vikt på när vi började med LCHF. Inget fint papper kan jag säga. Jag blir riktigt besviken på mig själv när jag ser på det. Gick iallafall in på toa och vägde mig. Är lite osäker på min startvikt eftersom min våg var lite dum i början men om det är det jag tror jag startade på så har jag förlorat ca 2 kilo! Tog fram måttbandet och mätte 5 gånger för att vara säker på att jag sett rätt. Jag har förlorat 3 cm runt magen! AAAHHHH!!!!! Jag trodde verkligen inte mina ögon! Är det sant?!? Det har faktiskt hänt nåt!!! Mätte låret, men det är svårt att se eftersom jag inte vet exakt vart på låret jag mätte, men det ser ut som 1 cm i i alla fall och samma sak med armen. Härligt!!! HEJJA JESSICA!!!!! Fan vad stolt jag blir över mig själv!
Det har alltså tagit mig 83 dagar att gå ner 3 cm runt midjan. Eller..Jag skrev in mig på Golds Gym den 30 januari 2012 (tror jag) och mitt första pass var den 2 februari 2012. Så om jag räknar från 2 februari så har det gått ca 62 dagar med 3-4 pass i veckan. Men det är inte bara passen som har hjälpt mig. Mat, J och psyke har haft mycket påverkan på mig också.
Vi började med LCHF som gick rätt ok i början, men vi slutade då maten tog hela vår ekonomi. När vi slutade med LCHF så började vi äta som vanligt igen. Försökte sluta med cola och gosaker, men det var svårt. Jag tyckte att jag bara ville äta när jag hade tränat och om man äter mycket så hjälper ju inte träningen alls.
Så började J äta små portioner. Från början blev jag nästan irriterad, för jag tyckte att han gick till överdrift. Men när han satt där och åt sin lilla portion så kändes det otroligt dumt att vräka i sig stora portioner själv. I matlådan la han inte heller i mycket mat och jag tänkte att han inte kommer att fortsätta med det där en längre tid, han kommer inte att palla. Men så började jag tänka om, och kände att jag föll för grupptrycket. (Gruppen är J alltså, inte massa troll som är hos oss och äter) Jag började med samma sak. Jag åt mindre portioner och la i mindre i matlådan. Till en början var det ganska jobbigt, jag var ju van att äta stoora portioner och gärna fler. Hjärnan var van att äta stora portioner och fler. Men när ögat ser att du får inge mer än det som är på tallriken och man intalar sig själv det så börjar man tro på det efter ett tag. J påverkade mig utan att säga ett ord, bara genom att visa. Och det gör ju att man funderar på Varför äter jag? Äter jag för att jag är hungrig, eller äter jag för att det är gott? Ja, till en början äter jag för att jag är hungrig, men sen äter jag bara för att det är gott. Ja, men om jag bara äter för att det är gott, är det då värt att äta stora portioner som gör att du blir proppmätt, ont i magen, trött, inte orkar göra något och sedan går upp i vikt? NEJ! Nej, nej, nej! Behöver du den där extra mackan på fikat för att du är hungrig? Åt du inte frukost i morse? Jo, det gjorde jag, och egentligen äter jag inte för att jag är hungrig, utan för att jag kan ju bli hungrig och det är ju inte roligt. Då kan jag inte koncentrera mig. Men skärp dig Jessica, skit i mackan!!! Ja, så det gjorde jag. Nu äter jag först frukost hemma med yoghurt och två mackor. Och sen när fikat är kl 9 äter jag en macka, eller en halv. Inte två. En frukt skulle inte vara fel att äta istället för mackan, men jag är otroligt dålig på att gå ner och hämta en frukt även fast dom är på vägen när jag ska hämta mitt te. Socker i te´t har jag också slutat med, men det var nog för ca ett år sen så det går ju bra.
Det går så lite mat hos oss nu så jag blir nästan fundersam. Vi är ju inte van att laga lite mat! Men när jag i vanliga fall har gjort t.ex. stuvade makaroner på 5 dl makaroner så är ni nu nere på 3 -3½ dl och då räcker det även till matlådor till oss båda. Det går inte lika mycket bröd hemma eftersom vi inte äter lika mycket bröd. Vi dricker inte lika mycket cola som förut, ost har J inte ätit på väldigt länge, och han har heller inte köpt två chipspåsar varje helg och vräkt i sig. Har frågat nångång om han inte ska ha nå chips och dip, men han vill inte ha. Han intalar sig själv att han inte vill ha det och det gör ju inte mig nåt. Jag har sett hur han har kämpat med sina små portioner och om han råkar äta lite för mycket så ser jag hur hans dåliga samvete kommer fram. Jag säger till honom att det inte gör nåt för om man råkar göra det en gång är det ingen fara. Det är värre det vi gjorde förut. Och på honom har det gett resultat! Han har nog tappat minst 5 kilo på bara att äta små portioner och strunta i chips, dip, ost och mackor. Men jag tror att han har lätt att gå ner i vikt. För när vi träffades var det samma sak. Han tappade säkert 10 kilo på några veckor. Jag tror att han fick sömn rätt tid på dygnet, och regelbundna måltider. För jag var ju inte van att sova till 3 på dan och vara uppe till mitt i natten och på nåt vis så anpassade han sig till det. Jag kanske också har lätt för att gå ner i vikt, jag har ju egentligen aldrig provat. Det återstår att se.
Ja, utan att vi har muntligt sagt att vi ska minska på portionerna och sluta med saker, så är vi båda två inne på samma spår och är varandras stöttepelare. Han hjälper till mer hemma eftersom jag har mina träningar och tillbaka får han att jag inte somnar i soffan varje kväll utan att vi kan prata, umgås eller se en film.
Vägen hit har inte varit lätt, men när man ser och känner resultat, så blir man mer motiverad och glad. Jag kommer att fortsätta kämpa in i det sista, tills jag har en kropp som jag trivs i. Och kanske, att jag kanske en dag kan ha det där linnet som jag köpte för 2 år sen, som var för litet, men jag köpte det ändå för att den skulle vara mitt mål att ha på sig.
I veckan blir det:
Måndag: Step
Tisdag: Aqua Power
Onsdag: Zumba
Torsdag: Body Balance och Step
Har inte planerat fredag, lördag och söndag, men en promenad ska jag nog ta och kanske att jag åker till nåt gym om det är öppet i påsk.
Nu är du nog lite trött på att läsa, så jag ska ta och avsluta. Var inte meningen att det skulle bli ett sånt långt inlägg idag men jag hade mycket att skriva om.
För dig som läser det här och försöker att gå ner i vikt: Kämpa på!! Att du rör dig är en bra början, att du tänker på att du vill gå ner i vikt är ännu bättre! Att du gör nåt åt det är guld värt! Jag är ingen expert alls, men jag vet hur jobbigt det är när kläderna är för små och man inte vill visa sig i bikini, trots att man älskar att bada och sola, hur jobbigt det är att känna sig fet och ful. Man trycker ner sig själv så otroligt mycket att det är så svårt att se solen från det djupa hålet man själv byggt. Men, om du kämpar så kommer solen att stråla som aldrig förr. Och vet du vad? Då är det du som strålar! Tillsammans stöttar vi varann!
Och till dig som tycker att jag bara skriver skit och har en tråkig blogg: Skit på dig! Jag bryr mig inte om dig.
Vill du ha lite inspiration så läs den här bloggen, den har hjälpt mig med lite funderingar och motivation: Till bloggen
Och tack för alla kommentarer och lyckönskningar jag har fått! Det hjälper mycket också!
/En liten solstråle =)
Nu du grabben får du hjälp i köket,
så du själv slipper fixa stöket.
Här är något Du behöver,
bänken hindras svämma över.
Spara dina krafter ibland,
rengör inte gaffeln för hand.
Bara att ladda och köra,
resten får apparaten göra.
Jag har nog inte sett J så glad på länge! "Men jaaa!!!!!!!! Åh vad jag har längtat efter den här dagen!! Fan va kung!!!!" Det är sånna gånger man blir glad över att ge bort en present. Men den är inte bara från mig, utan från min familj och J´s familj.
I tisdags var jag på stan och skulle kolla på en present till J. Såg i tidningen på morgonen att de hade 25 års jubileum på Stadium, så då tänkte jag även passa på att kolla på ett par skor. Inneskor har jag redan som jag gillar, men jag tänkte mer på ett par promenad- och löparskor. Springa är ju inte något jag gillar, men det kan vara för att jag har haft dåliga skor, dålig kondition och inte någon teknik. Men alla som springer säger ju att det är så skönt och att man måste ge det några gånger så jag får väl prova det då.
Jag gick i alla fall på Stadium, och det var rätt mycket folk där och ingen personal ledig. Provade några skor, men ingen föll mig direkt i smaken plus att det är väldigt mycket rosa. För nån som inte är så vältränad så vill man kanske inte ha ett par knallrosa skor som säger " Hej, jag är inte tränad, men jag köper snygga skor för att visa att jag faktiskt ska träna och visa mig duktig" Nej, det är inget för mig. Diskret och sköna ska det vara. Medans jag stod där och provade skor, så hittade jag i alla fall ett par som jag gillade och inte för dyra. Men eftersom det inte fanns någon personal ledig så fick jag vänta en stund på hjälp. Lyssnade på några som hjälpte några kunder och valde ut en kille som jag tyckte verkade kunna mycket om hur man går och springer. Han hjälpte en annan tjej med löparskor, men jag smög mig in i samtalet, så tillslut hjälpte han oss båda samtidigt. Jag och tjejen pratade några ord med varann också så jag tror inte att hon tyckte att jag "stal" honom ifrån henne. Jag frågade om de skorna jag hade på mig, om de var bra för promenad och löpning. Han frågade då om jag pronerade mycket. Inget ord jag hört förut, men det är, tror jag, efter att ha läst på nätet och efter att han förklarat och visat på den andra tjejen, när man lutar inåt med fötterna. Och det gör jag väldigt mycket. Så han sa att jag inte skulle ha dom skorna jag hade på mig, utan tog fram ett par andra åt mig. Tog på mig dom och de var väldigt sköna! Kändes nästan som om jag gungade fram. Sen kollade jag priset, 1499 kr ordinarie pris. 1299 kr om man var medlem. Kändes ju sådär att betala så mycket pengar för ett par skor så jag ringde J för lite råd och bestämde mig sen för att köpa dom. Jag tänkte att om jag nu ska ut och gå/springa som jag nu vill göra så är det bättre att lägga pengar på ett par riktigt bra skor, istället för billiga som jag förstör fötter och ben med. Och när jag väl köpt dom så kan jag inte säga att jag kände dåligt samvete för att dom var så dyr. Jag känner istället att jag längtar efter att få gå ut i dom! Nu har det tyvärr kommit mycket snö, så jag hoppas att den har försvunnit i veckan.
Här är skorna jag köpte: NIKE ZOOM STRUCT 15 W
Förutom att det är en härlig söndag, så är det en väldigt bra dag! Folk har frågat mig om jag har gått ner nåt i vikt och om jag känner att kläderna sitter mer löst. Nej, har jag sagt. Men jag har inte vägt mig riktigt, bara lite snabbt vissa dagar olika tider och den visar så olika hela tiden så jag har inte brytt mig om den vågen. Men jag har inte mätt mig, för att jag tycker att jag inte har gått ner nåt. Fast ser jag mig själv i spegeln så tycker jag ändå att ansiktet är mindre. Jag känner mig inte lika stor, kläderna känns som dom sitter bättre, men jag tror att det är en psykisk sak, inte en fysisk. Som jag skrev tidigare så känner jag mig även piggare. Jag känner mig rakare i ryggen, bättre i axlarna, mer sprallig, mer WOW!!! (vet inte hur jag ska förklara det men ni förstår nog). Det är svårt att förklara här hur jag känner, men typ att jag inte har gått ner i vikt och det känns skit, samtidigt som jag tycker att nåt händer ju och det känns bra.
Men. MEN idag tänkte jag att nu kollar jag mina mått. Hittade ett papper som jag hade skrivit ner mina mått och vikt på när vi började med LCHF. Inget fint papper kan jag säga. Jag blir riktigt besviken på mig själv när jag ser på det. Gick iallafall in på toa och vägde mig. Är lite osäker på min startvikt eftersom min våg var lite dum i början men om det är det jag tror jag startade på så har jag förlorat ca 2 kilo! Tog fram måttbandet och mätte 5 gånger för att vara säker på att jag sett rätt. Jag har förlorat 3 cm runt magen! AAAHHHH!!!!! Jag trodde verkligen inte mina ögon! Är det sant?!? Det har faktiskt hänt nåt!!! Mätte låret, men det är svårt att se eftersom jag inte vet exakt vart på låret jag mätte, men det ser ut som 1 cm i i alla fall och samma sak med armen. Härligt!!! HEJJA JESSICA!!!!! Fan vad stolt jag blir över mig själv!
Det har alltså tagit mig 83 dagar att gå ner 3 cm runt midjan. Eller..Jag skrev in mig på Golds Gym den 30 januari 2012 (tror jag) och mitt första pass var den 2 februari 2012. Så om jag räknar från 2 februari så har det gått ca 62 dagar med 3-4 pass i veckan. Men det är inte bara passen som har hjälpt mig. Mat, J och psyke har haft mycket påverkan på mig också.
Vi började med LCHF som gick rätt ok i början, men vi slutade då maten tog hela vår ekonomi. När vi slutade med LCHF så började vi äta som vanligt igen. Försökte sluta med cola och gosaker, men det var svårt. Jag tyckte att jag bara ville äta när jag hade tränat och om man äter mycket så hjälper ju inte träningen alls.
Så började J äta små portioner. Från början blev jag nästan irriterad, för jag tyckte att han gick till överdrift. Men när han satt där och åt sin lilla portion så kändes det otroligt dumt att vräka i sig stora portioner själv. I matlådan la han inte heller i mycket mat och jag tänkte att han inte kommer att fortsätta med det där en längre tid, han kommer inte att palla. Men så började jag tänka om, och kände att jag föll för grupptrycket. (Gruppen är J alltså, inte massa troll som är hos oss och äter) Jag började med samma sak. Jag åt mindre portioner och la i mindre i matlådan. Till en början var det ganska jobbigt, jag var ju van att äta stoora portioner och gärna fler. Hjärnan var van att äta stora portioner och fler. Men när ögat ser att du får inge mer än det som är på tallriken och man intalar sig själv det så börjar man tro på det efter ett tag. J påverkade mig utan att säga ett ord, bara genom att visa. Och det gör ju att man funderar på Varför äter jag? Äter jag för att jag är hungrig, eller äter jag för att det är gott? Ja, till en början äter jag för att jag är hungrig, men sen äter jag bara för att det är gott. Ja, men om jag bara äter för att det är gott, är det då värt att äta stora portioner som gör att du blir proppmätt, ont i magen, trött, inte orkar göra något och sedan går upp i vikt? NEJ! Nej, nej, nej! Behöver du den där extra mackan på fikat för att du är hungrig? Åt du inte frukost i morse? Jo, det gjorde jag, och egentligen äter jag inte för att jag är hungrig, utan för att jag kan ju bli hungrig och det är ju inte roligt. Då kan jag inte koncentrera mig. Men skärp dig Jessica, skit i mackan!!! Ja, så det gjorde jag. Nu äter jag först frukost hemma med yoghurt och två mackor. Och sen när fikat är kl 9 äter jag en macka, eller en halv. Inte två. En frukt skulle inte vara fel att äta istället för mackan, men jag är otroligt dålig på att gå ner och hämta en frukt även fast dom är på vägen när jag ska hämta mitt te. Socker i te´t har jag också slutat med, men det var nog för ca ett år sen så det går ju bra.
Det går så lite mat hos oss nu så jag blir nästan fundersam. Vi är ju inte van att laga lite mat! Men när jag i vanliga fall har gjort t.ex. stuvade makaroner på 5 dl makaroner så är ni nu nere på 3 -3½ dl och då räcker det även till matlådor till oss båda. Det går inte lika mycket bröd hemma eftersom vi inte äter lika mycket bröd. Vi dricker inte lika mycket cola som förut, ost har J inte ätit på väldigt länge, och han har heller inte köpt två chipspåsar varje helg och vräkt i sig. Har frågat nångång om han inte ska ha nå chips och dip, men han vill inte ha. Han intalar sig själv att han inte vill ha det och det gör ju inte mig nåt. Jag har sett hur han har kämpat med sina små portioner och om han råkar äta lite för mycket så ser jag hur hans dåliga samvete kommer fram. Jag säger till honom att det inte gör nåt för om man råkar göra det en gång är det ingen fara. Det är värre det vi gjorde förut. Och på honom har det gett resultat! Han har nog tappat minst 5 kilo på bara att äta små portioner och strunta i chips, dip, ost och mackor. Men jag tror att han har lätt att gå ner i vikt. För när vi träffades var det samma sak. Han tappade säkert 10 kilo på några veckor. Jag tror att han fick sömn rätt tid på dygnet, och regelbundna måltider. För jag var ju inte van att sova till 3 på dan och vara uppe till mitt i natten och på nåt vis så anpassade han sig till det. Jag kanske också har lätt för att gå ner i vikt, jag har ju egentligen aldrig provat. Det återstår att se.
Ja, utan att vi har muntligt sagt att vi ska minska på portionerna och sluta med saker, så är vi båda två inne på samma spår och är varandras stöttepelare. Han hjälper till mer hemma eftersom jag har mina träningar och tillbaka får han att jag inte somnar i soffan varje kväll utan att vi kan prata, umgås eller se en film.
Vägen hit har inte varit lätt, men när man ser och känner resultat, så blir man mer motiverad och glad. Jag kommer att fortsätta kämpa in i det sista, tills jag har en kropp som jag trivs i. Och kanske, att jag kanske en dag kan ha det där linnet som jag köpte för 2 år sen, som var för litet, men jag köpte det ändå för att den skulle vara mitt mål att ha på sig.
I veckan blir det:
Måndag: Step
Tisdag: Aqua Power
Onsdag: Zumba
Torsdag: Body Balance och Step
Har inte planerat fredag, lördag och söndag, men en promenad ska jag nog ta och kanske att jag åker till nåt gym om det är öppet i påsk.
Nu är du nog lite trött på att läsa, så jag ska ta och avsluta. Var inte meningen att det skulle bli ett sånt långt inlägg idag men jag hade mycket att skriva om.
För dig som läser det här och försöker att gå ner i vikt: Kämpa på!! Att du rör dig är en bra början, att du tänker på att du vill gå ner i vikt är ännu bättre! Att du gör nåt åt det är guld värt! Jag är ingen expert alls, men jag vet hur jobbigt det är när kläderna är för små och man inte vill visa sig i bikini, trots att man älskar att bada och sola, hur jobbigt det är att känna sig fet och ful. Man trycker ner sig själv så otroligt mycket att det är så svårt att se solen från det djupa hålet man själv byggt. Men, om du kämpar så kommer solen att stråla som aldrig förr. Och vet du vad? Då är det du som strålar! Tillsammans stöttar vi varann!
Och till dig som tycker att jag bara skriver skit och har en tråkig blogg: Skit på dig! Jag bryr mig inte om dig.
Vill du ha lite inspiration så läs den här bloggen, den har hjälpt mig med lite funderingar och motivation: Till bloggen
Och tack för alla kommentarer och lyckönskningar jag har fått! Det hjälper mycket också!
/En liten solstråle =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)