6 juni 2012

Dag 149 - Styrketräning dag 2

Ni vet de där musklerna som man ibland hittar vid träning som man inte visste att man hade? Jag har precis hittat dom!!! Helvete vilken värk jag har!

Bestämde mig för att göra ett nytt försök på gymmet på min lediga dag. Jag kollade på alla filmklipp och tips jag kunde hitta på nätet, och bestämde mig för att jag skulle klara detta!

Jag började med lite uppvärmning på löpbandet, men jag gick. Gick sedan på övervåningen och gjorde benböj. Rak i ryggen, spände magen och började. Kändes ju helt ok, inga problem och inte speciellt jobbigt heller! Men sen, 5 minuter efter... Jag skulle göra utfall. Jag verkligen hatar utfall, men jag bestämde mig ändå för att göra dom, det är ju ändå en bra övning. Men det gick bara inte. Försökte göra 10 första gången, gjorde superont och kunde väl göra ca 7. Vilade en stund, och skulle försöka igen, men jag kunde knappt göra en, jag hade sååå ont i mina ben. Nä, benen måste vila, annars går det inte.

Fortsatte mitt pass efter det schema jag fått. Benlyft, hantelpress, pullover med hantel och armhävningar. Benlyften gick jättebra och det tog ordentligt på magen! Den övningen gillade jag! Vanliga sit ups är inget jag gillar, de gör mest ont i halsen, då jag inte har några magmuskler och jag drar mig upp med nacken, hals och armar och ont i svanken, så benlyft är nåt jag starkt rekomenderar! 
Därefter skulle jag göra de jag fasade för, ungefär lika mycket som utfall; armhävningar. Jag är så svag i mina armar och jag orkar verkligen inte med att trycka upp min kropp. Min vänstra handled säger även ifrån vissa gånger då jag har en förträngning där senan går, så jag brukar verkligen undvika armhävningar. Det är så pinsamt att jag inte orkar med min egen kropp. Men nu ska ni få höra! Jag har gjort armhävningar!!! Jag gjorde 22 av 30 st!!! J rekomenderade att jag använde hjälpmedel, två st ställningar, handtag. Ni vet säkert vilka jag menar, de här och det gick sååååå bra! Jag orkade! Det blev en helt annan sak än att göra det med mina händer på marken. Kanske är fusk, jag vet inte, men det funkade så jävla bra och jag är så stolt över mig själv!

När jag skulle göra hantelpress och pullover med hantel så fanns det bara 1 kg och 3 kg. Jag ville ha två, men hittade de inte någonstans. Så jag började gå ner för trappen. Oj, oj oj, jag höll inte på att ta mig ner! Det gjorde såå ont! Lyckades tillslut ta mig ner, upp igen och hittade hantlarna på 2 kg uppe, men bestämde mig sen för att ta 1 kg. Kanske lite för lätt, men jag har inte tränat på evigheter, och inte gjort övningen tidigare så bättre att börja lätt tyckte jag. Fortsatte med 1 kg när jag gjorde pullover med hantel också.
Strechade och sen så skulle jag ner för trappen igen. Huvva, ont ont ont men jag tog mig ner. Tog en liten promenad på löpbandet igen för att värma benen lite, men det blev inte så mycket bättre.

Så nu går jag som en gammal 90 åring. =) Jag hoppas att det går över snart, ska strecha lite mer nu och gå och duscha.

Jag är i alla fall jätteglad att jag tog mig iväg och tränade. Att jag puschar på mig själv att jag ska och kan klara det här! Det känns så mycket bättre nu att sitta i soffan och se Greys ikväll! =)

Byyyyyyye!!


4 juni 2012

Dag 147 - Styrketräning

Måndag. En ganska bra måndag faktiskt! Bestämde mig igår kväll att jag skulle styrketräna med passet jag fått av min bror, väskan var sedan tidigare packad och iväg bar det efter jobbet.
Började med 15 minuter promenad på löpbandet. Jag bara älskar att de har tv på löpbandet, det blir såå mycket lättare att gå då! Blev lite Top Model, men mest flaxade blicken och tankarna runt. En varning bara; Titta inte bak när ni går på löpbandet! Jag råkade trampa på delen utanför bandet som inte rör sig, och höll på att falla pladask på arslet =) Måste nog ha sett ganska roligt ut!

Ja, men sen då? Helveeeeteeeee!!!!!!!!!!!!!!! Ja, där gick jag, i mina nya snygga träningskläder, kände mig rätt snygg faktiskt, förväntansfull och kollade runt lite på maskinerna, funderandes över vilken övning jag skulle börja med. Känner hur självförtroendet börjar dala i takt med folket som bara rasar in. Bestämde mig för att hoppa benböjen till senare, och hittade tillslut maskinen för vadpress. Tittade på den. Tittade runt omkring. Tittade på den igen. Funderade. Nej. Det går inte. Så jag tog istället en stepbräda och började med vadpress. 3*15 härliga vadpress för muskeln jag tydligen inte har. Stod där i min lilla gömma bakom väggen, kikade lite på andra vad dom gjorde, och hur de gjorde sina reps och tyckte väl att det kändes ganska ok. Började fundera på nästa övning, vad skulle jag ta nu? Jag gick till Rodd i kabelmaskinen! Ja, den kommer jag ju ihåg från maskinvisningen! Den här kan ju jag galant! Eller inte.. Det gick verkligen skitdåligt! Vart är nöten jag skulle krossa?! Inte var den bak på min rygg i alla fall. 

När jag var klar med den övningen, tog jag och gjorde latsdrag. Kollade på maskinen, kollade på folket, kollade på beskrivningen, åh vilken bra låt det här är!, kollade på folket, tittade på maskinen, och tillslut tog jag fram en stång, hakade i och satte mig. Men va fan! Vad är det här för bengrej? Är det för att jag ska vara still med benen? Ja, säkert. Satte mig och började dra. Hade ju sett på bilden, och från brors beskrivning, att den skulle ta på ryggen. Ja, inte min rygg var det i alla fall. Det gjorde mest ont i armarna.  Så lyckades jag ännu en gång kolla runt på alla killar som just idag hade attityden "kolla vad stark jag är, kolla vad snygg jag är, och kolla hur mycket jag kan lyfta"  Rakt fram fanns det en, ja, jag vet inte vad det var. Jag trodde att det var en ställning där man hängde vikter på. Så kommer det en....man... gubbe... nä, man. Han lägger på en vikt, går runt och sätter sig och börjar dra. Jag bara gapade med min stängda mun! Var det där en träningsmaskin!?! Starka armar hade han, typ som alla tecknade killar i Disneyfilmerna, och såg ut att ha minst ett ton på varje arm. Åh, herregud!

Ja, men när jag gjort de där övningarna så tänkte jag göra rygglyft och blev plötsligt så osäker igen och bara tittade på den där lilla saken och gick ut. Nej, det går faan inte! Jag har ju sett den där lilla saken förut och gjort rygglyft förut på, men helt plötsligt visste jag inte om det var  rätt. Nä, och när Jessica har det humöret, det självförtroendet och den attityden, då är det bara att ge upp. För det blir inte bättre om hon inte får gapa, skrika och grina lite först, och jag hade verkligen ingen lust att visa den sidan för alla. Så jag tog bussen hem. Väl hemma fick J en liten utskällning för att jag var på dåligt humör och jag berättade hur kass jag är, att jag inte kan nåt och helvete, helvete, helvete! Ja, sen när jag sagt det där, då var ju allt lugnt. Då hade jag egentligen lika gärna kunnat åka tillbaka och träna igen.
Hej, jag heter Jessica och jag har inget tålamod!!

Nu har jag pratat med min bror om de övningarna som jag gjorde, fått lite tips och förhoppningsvis har jag fått någon att följa med mig nästa gång som kan hjälpa mig lite. Jag behöver inte ha en stor kunskap, utan bara ett stöd, nån att prata med, nån att diskutera med. Det är allt jag begär. För sen när jag väl vet hur jag ska göra, så kommer det att gå av bara farten.

Kollade lite på nätet på vissa övningar och hittade den HÄR. Om han hade stått bredvid mig när jag gjorde mina latsdrag så hade han skrattat åt mig, men jag hade varit tacksam för all hjälp. Otroligt bra beskrivning på vad du ska göra och inte göra. Jag ska försöka leta fram mer sånt, man lär sig mycket!

Nu ligger jag i sängen, tycker en aning synd om mig själv och äter choklad. På fredag tänker jag träna igen, och den här gången ska jag vara påläst och göra mitt bästa. Punkt.

Att få allting behöver inte nödvändigtvis innebära att man får allting genast
                                                                                                                         - Okänd


Med tålamod kan man alltid lära sig att stå ut med motgångar - andras, menar jag. 
                                                                                                                         - Mark Twain