Dag 11

Nu har jag haft 3 helt världelösa kvällar. Jag är så jävla irriterad och less så jag vill bara skrika rakt ut!

Det började i onsdags (dag 9). Vi köpte batterier till vågen och jag skulle äntligen få väga mig för att se om det hänt nåt mer. Jag var så glad att äntligen kunna ha en fungerande våg. Stoppade i de nya batterierna och till min fasa så visar den 1 kilo mindre än min startvikt!! Jag har fan inte gått ner nå jävla 4, 9 kilo!!!!! VA I HELVETE!!!! Johan ställde sig också, och den visade 1 kilo mindre än hans startvikt. Ställde mig igen, och den visar samma jävla vikt. Tydligen så var batterierna så dålig, att den visade totalt helt fel vikt när vi vägde oss sist. Jag hade lust att slänga den där jävla vågen i väggen! (Förlåt mamma, jag är jätteglad att jag har en våg men jag blev så arg) Hur i hela helvete kunde den visa så fel?!?! Jag blev så besviken. Hela kvällen var förstörd. Jag kunde inte ens försöka att tänka på nåt annat, för jag var så besviken.
Men som min goda vän A sa till mig: Det är inte så bara med ett kilo, alla minus är ett plus! Tack för att nån är positiv för det är då inte jag.

Sen fortsatte det med dag 10. Vi skulle göra pannkakor. Jag hade fått ett recept av en arbetskollega och det såg verkligen smarrit ut och jag längtade så eftersom pannkaka är en av mina favoriträtter. Jag gjorde smeten, smälte smöret och la i smeten i pannan när det var dags. Men pannkakan såg ut att koka, inte stekas. Och inte gick det att vända på den heller. Jaja, inte så mycket att göra åt, första pannkakan blir aldrig bra. Så jag provade att göra en ny, men det blev likadant. Smeten blev iofs lite för tunn, så jag la i samma ingredienser i smeten för att den skulle bli tjockare. Provade att göra en pannkaka igen, och det såg ut att gå ganska bra, tills jag skulle vända på den. Det gick inte!!! Jaja, jag kanske gjorde nåt fel, så jag hällde i smet igen i pannan och försökte men det blev samma sak. Sista pannkakan lät jag ligga i ca 4 min och då gick det att vända på den. Inte det lättaste, men det gick bättre än dom första. Lät den ligga på andra sidan ganska länge, la den på en tallrik och smakade. Ofärdig. Den smakade ofärdig. Hård på ytan och smetig innuti. Faaaan!!!!! Jag har väl aldrig misslyckats med pannkaka förut?!?!! Blev så arg så jag hällde ut smeten och tog fram kött ur frysen. Va ju en jävla tur att vi hade det iallafall. Resten av kvällen var jag inte på speciellt bra humör heller eftersom jag misslyckats så total. Och så hade vi tvättstuga på det. Inte speciellt en toppenkväll iallafall.

Så kommer vi till fredagen, dag 11. Toktrött hela dagen, har verkligen kämpat mig igenom den och kunde inte sluta tidigare heller då det är så mycket att göra. Blev hämtad och kom på Ica Maxi när jag kom på att jag glömt börsen på jobbet. Så det var ju bara att åka tillbaka och hämta den. När vi väl kom på Ica igen så var det såååå mycket folk. Har barnbidraget kommit kanske, för det är ju inte nån speciell helg? Kämpade mig igenom affären och handla det vi skulle, ögonen höll på att fara igen hela tiden.
Tillslut hemma så började jag med pizzan som vi fått recept på. Den skulle stå i ugnen i ca 35-40 minuter så jag passade på att lägga mig en stund. J väckte mig när den var klar och jag skulle börja med tomatsåsen när jag ser att jag har glömt att köpa krossade tomater. FAAAAAAAAAAN!!!!! Så J var snäll och for och köpte det. Skulle värma den i en kastrull enligt receptet, och eftersom jag var rätt trött så tänkte jag inte på att skruva ner värmen så tomatsåsen sprätte överallt! Jag blev vansinnig!!!! Igen! Gjorde iallafall klar pizzan och sen skulle vi äta den. J och lillasyster tyckte väl att den var rätt god. Jag tyckte väl att den smakade sådär. Den gick ner men påminnde mig förmycket om ugnspannkaka. Men bara för att det inte gick nå bra att göra den så var mitt humör inte alls på topp. Och så har det fortsatt hela kvällen.

Tre kvällar i rad har jag haft ett humör som inte är att leka med. Jag känner inte igen mig själv. Jag är så sur, grinig och när J skojar med mig så orkar jag inte ens bry mig. Nog för att jag kan bli sur och grinig ibland, men inte såhär. Om nåt går fel, t.ex. att jag inte fick bort bakplåtspappret från pizzan för att det hade blivit lite blött, så skulle jag lika gärna kunna ta hela pizzan och slänga den i väggen. Eller att jag råka riva pappret fel på hushållspappret, så skulle jag kunna slänga iväg den. Det här är inte jag! Ska det vara såhär? Ska humöret  svikta så otroligt mycket? Är det värt det?

Ja, ska det fortsätta såhär så vet jag inte om det är värt det. Visst, jag är lite piggare, jag blir inte lika hungrig, men jag blir ändå matelak fast jag inte känner hunger, jag känner mig lättare i kroppen och jag vill göra mer saker, men jag vill inte riskera att bli en surkärring som bara är otrevlig mot sin sambo. För det är han som får lida.

Jag ger det några dagar till, men fortsätter det såhär så vet jag inte om jag vill fortsätta. Och skulle jag inte fortsätta, så vet jag iallafall en sak: Jag kommer inte att gå tillbaka till att äta massa kolhydrater och socker utan jag kommer att hålla en striktare diet med träning. Det ska nog funka det också.

Nu ska jag se Hur många lingon finns det i världen innan jag måste gå och sova och se om jag blir på lite bättre humör.

/J